TRIHALOMETANER OCH MISSFALL

 

När dricksvatten kloreras – för att döda mikroorganismer och för att ta bort dålig lukt och smak – reagerar kloret med organiska ämnen som alltid i varierande koncentrationer finns i vattnet och i våra vattenledningar. Då uppstår nya ämnen, så kallade desinfektions-biprodukter, där gruppen trihalometaner (THM) är den mest kända. Dessa ämnen anses öka risken för cancer i urinblåsan, grovtarmen och ändtarmen.

I USA tillsätter vattenverken ofta större doser klor än man gör i Sverige, och man har också högre gränsvärden för THM i dricksvatten.

Nu misstänker man att det kan finnas ett samband mellan höga halter av THM och missfall i början av graviditeten. I en studie som offentliggjordes i februari har man försökt kartlägga sambandet mellan antalet missfall hos drygt fem tusen kvinnor i Kalifornien och deras intag av THM via dricksvatten. Halten THM har man uppskattat utifrån provtagning hos vattenverken.

Vissa av resultaten är motsägelsefulla, men man tror sig ändå kunna se ett tillräckligt starkt samband för att EPA, den amerikanska miljövårdsmyndigheten, ska vilja fortsätta studien.

Källor: Health Stream Newsletter, mars 1998; Environmental Health Perspectives 104:1996, Epidemiology, mars 1998.


© Copyright HVR, 2004
1999-01-25