MEDELHAVET OCH VÄXTHUSEFFEKTEN - ÖVERSVÄMNINGAR OCH TORKA

Om inte radikala åtgärder vidtas för att hejda den globala uppvärmningen så kan framtida klimatförändringar underminera möjligheterna för en hållbar utveckling i Medelhavsområdet. Detta menar Jacqueline Karas i en rapport för Greenpeace, publicerad hösten –97.

Värst drabbade blir Nordafrika och östra Medelhavsområdet, men även de norra delarna kommer att påverkas. Aktuella mätningar kan tolkas så att klimatet redan kan ha börjat förändras. Rapporten prognosticerar situationen år 2100:

Temperaturen har stigit med över 4 grader i inlandsområden och 2 grader över själva havet.

Regnmängden har minskat med mellan 10 och 40 % över stora delar av Afrika och sydöstra Spanien, och regnandet blir mera koncentrerat till vintermånaderna, med torka som följd.

En havsnivåhöjning på en meter drabbar låglänta områden, och floder och kustnära vattenmagasin får ökad salthalt på grund av havsvatteninträngning. Det får svåra konsekvenser för Nildeltat, Venedig och Thessaloniki.

Vattenbrist drabbar i första hand Nordafrika, Syrien, Libanon och Malta, som redan idag har ont om dricksvatten.

Accelererande ökenspridning drabbar jordbruket i Egypten och Tunisien. Skördarna minskar på grund av vattenbrist. Detta kan även drabba Spaniens majsodlingar.

Temperaturhöjningen och ökad miljöförstöring medför en ökning av andnings- och infektionssjukdomar hos stadsbefolkningarna.

Redan idag finns dispyter mellan länder över vatten. Turkiet och Syrien konkurrerar om Eufrats vatten, och Egypten, Sudan och Etiopien konkurrerar om Nilens vatten. Sådana konflikter kommer att bli vanligare och medföra politiska spänningar i området.

Detta alltså, enligt Greenpeace-rapporten, om vi inte gör något drastiskt åt de fossila bränslena, de som producerar växthusgaserna.

Källor: Greenpeace, World Water and Environmental Engineering, december 1997