VATTEN – EN KNAPP OCH KRYMPANDE RESURS

Varför krympande? Vi har ju fått lära oss att jordens vatten går runt i ett evigt kretslopp, att det vatten vi dricker idag är samma vatten som en smilodon fatalis (sabeltandad tiger) i Kalifornien lapade i sig för 20 000 år sedan.

Vatten är inte en krympande resurs, men rent vatten. Orsakerna är väl kända: överutnyttjande i kombination med föroreningar från industri, jordbruk, trafik och hushåll – ett stressat kretslopp.

Förr trodde man att grundvatten låg säkert skyddat av överliggande jordlager och i stort sett var opåverkbart. Nu vet man att bekämpningsmedel och andra kemikalier, som sprids eller dumpas av jordbruk och industri, förr eller senare tränger ned och sprider sig i grundvattnet. Listan på identifierade hälsofarliga substanser i grundvattnet ökar hela tiden.

Vad finns i vattnet?
Mikroorganismer: Virus, bakterier, parasiter. En tesked vanligt sjövatten kan innehålla en miljard virus. En del av dessa organismer vill vi inte få i oss; vi blir sjuka av dem. I en kartläggning av vattenburen smitta i Norden konstaterades under perioden 1975-1991 cirka 100 sjukdomsutbrott i allmänna vattennät. "Det verkliga antalet är troligen mycket högre", säger Smittskyddsinstitutet i sin rapport. I en tredjedel av dessa fall blev mer än 60 % av de anslutna personerna sjuka. Orsaken var ofta någon form av baktryck eller inträngning av avloppsvatten med därtill hörande mikroorganismer.

Oorganiska ämnen: I den gruppen ingår nyttiga salter och mineral, men också sådana som ger beläggningar i kokkärl och kaffebryggare. Oorganiska ämnen som i små mängder kan vara ofarliga eller till och med nyttiga för oss kan i större koncentrationer eller i fel form vara giftiga. Järn, aluminium, koppar, zink, bly, nickel, krom, kadmium, asbest, arsenik, cyanid, fluor, fosfor, nitrat, är exempel på oorganiska ämnen.

Syntetiska organiska föreningar: Hit hör alla kemikalier som bekämpningsmedel, målarfärger, bildäck, flamskyddsmedel, plaster och lösningsmedel. Flera hundra tusen olika syntetiska organiska föreningar existerar idag i vår omgivning, och många av dem förekommer i nästan allt vatten, även i "jungfruligt" källvatten.

Radioaktiva ämnen, speciellt radon, som kan ge lung- och magcancer.

Klorering
Virus och bakterier sprids lätt genom ett vattenledningssystem. För att undvika smittspridning desinficerar man vattnet på vattenverken, särskilt när de har sjövatten som källa. Man använder oftast klor eller någon klorförening. Klor är ett mycket effektivt gift. I normala fall dödar det alla bakterier och virus i ditt kranvatten. Dessutom skickas en liten dos klor ut i vattennätet för att mikroorganismer inte ska tillåtas växa i ledningarna.

I varje vattenledningsrör finns det miljarder bakterier och virus i avlagringar och slam. När de lossnar i litet antal, så dödas de omedelbart av kloret i vattnet, men när bitar av avlagringarna slits loss av tryckförändringar i rören, räcker inte kloret till och man kan få "maginfluensa" eller någon allvarligare åkomma.

På 70-talet upptäckte man att när klor möter organiska ämnen som finns i ledningsrören uppstår biprodukter, bland annat trihalometaner som kloroform och bromoform. Vissa av dessa har visat sig vara cancerframkallande vid djurförsök.

Epidemier i en del länder på senare tid anses bero på att rapporter om sådana desinfektionsbiprodukter har fått vattenleverantörer att bli mer försiktiga med klorering. Teoretiskt beräknar livsmedelsverket möjliga cancerfall i Sverige på grund av desinfektionsbiprodukter till några enstaka per tio miljoner invånare, men man erkänner att kunskapen är ofullständig.

"Det är välkänt att vattenkvaliteten kan försämras i systemet mellan behandlingsstället och konsumtionsstället. Till exempel finns det många mekanismer som kan föra in bakterier i dricksvattnet under distributionen. Till dessa hör öppna reservoarer, slutna reservoarer där man inte har tillsatt klor, nybyggnader som kan störa det befintliga distributionssystemet, brott på huvudledningarna (vilket kan bli ett ökande problem allt eftersom distributionssystemen åldras), baktryck, avstängda rörförgreningar med stillastående vatten och levande organismer som kan avge bakterier i dricksvattnet när huvudledningarna repareras eller störs på annat vis. Förutom av bakteriella föroreningar kan vattenkvaliteten också försämras av korrosionsbiprodukter, och det är väl belagt att desinfektionsbiprodukter, som bildas under behandlingen, ökar med tiden i distributionssystemet."

Från "Effects of the distribution system on drinking water quality", R M Clark, J A Goodrich, L J Wymer, Risk Reduction Engineering Laboratory, Office of Research and Development, U S Environmental Protection Agency, Cincinnati, Ohio 45268, USA. J.Water SRT, Aqua Vol 42, No 1, pp 30-38, 1993 (HVR:s övers.).

Lite skit får man tåla
Hälso- och vattenvårdande myndigheter sätter upp gränsvärden för många ämnen, dvs. man anger hur många milligram per liter (miljondelar, PPM) eller mikrogram per liter (miljarddelar, PPB) som kan accepteras i dricksvatten. Rekommendationer och gränsvärden revideras alltefter forskningens framsteg.

Människokroppen kan omsätta en hel del, t.ex. arsenik i små mängder. Men det får inte bli för mycket och inte för ofta. Besvärligare är det med kombinationer av i och för sig ofarliga doser av gifter. Våra vattenverk kontrollerar idag kanske ett 40-tal ämnen, men det finns som sagt hundratusentals syntetiska föreningar i omlopp. Deras sammanlagda och långsiktiga effekt på vår hälsa och arvsmassa är och förblir okänd.

Behöver vi rena kranvattnet?
De flesta hushåll med egna brunnar är idag medvetna om vikten av att ta reda på vad deras vatten innehåller, innan de använder det till dryck och matlagning. Frågan är: Behöver konsumenter i de allmänna vattennäten också göra det?

Här bör sägas att Sverige är ett av de få länder på jorden där man litar på sitt kranvatten, och det förhoppningsvis av goda skäl. "Ingen källa till oro", som livsmedelsverket brukar säga.

Växande kommers
Den kommersiella dricksvattenmarknaden är i stark expansion världen över. Dess två huvuddelar är buteljerat dricksvatten och filter/reningsapparater. Det faktum att vatten är buteljerat är inte någon självklar garanti för dess renhet. För den konsument som funderar på att köpa en hemvattenrenare gäller det att vara både kritisk och kunnig.

Av det vatten som förbrukas i ett hushåll går bara cirka 1 % till dryck och matlagning, och det är oftast bara den mängden vatten som behöver renas. Det bör man tänka på när man beräknar en vattenrenares kapacitet, filtrens livslängd och det renade vattnets pris.

Att många vill ge sig in på hemvattenreningsmarknaden framgick på en mässa i Chicago i januari 1998 På International Housewares Show deltog mer än 40 utställare som sysslar med konsumentprodukter för behandling av dricksvatten. Fyra år tidigare var de bara några stycken.

Tillverkarna vänder sig alltmer till massmarknader, dels genom sitt produktsortiment – kranfilter, tillbringare med inbyggt filter, men även större vattenautomater – och dels genom valet av marknadsföringskanaler – lågpriskedjor, postorder, kabel-TV-försäljning, hälsokostkedjor. Många nya ger sig in på marknaden, och detaljisterna börjar inse att det finns tillväxtpotential för hemvattenreningsprodukter.

Att den amerikanska marknaden ligger långt före den svenska beror till stor del på att dricksvattenproblemen är så mycket större där än i Sverige. Man tillsätter större doser klor, och man fluoriderar fortfarande.

Metoder
Filter:Det finns en mängd filter av varierande material som separerar olika typer av föroreningar. Enkla filter att fästa direkt på kranen har ofta kort livslängd. Ett dåligt skött filter kan bli en bakteriehärd och därigenom försämra vattenkvalitén.

Aktivt kol drar till sig många organiska föreningar, till exempel sådana som innehåller klor och brom, och flyktiga ämnen som ädelgasen radon.

Omvänd osmos separerar föroreningar genom att vattnet pressas genom ett mycket finporigt membran. Metoden tar bort många lösta föroreningar och mikroorganismer, men inte flyktiga ämnen (ämnen som lätt avgår från vatten till luften).

Destillering, en urgammal pålitlig metod som tar död på mikroorganismer, avlägsnar mineral som kalk och magnesium, men släpper igenom flyktiga ämnen. Det sägs ibland att destillerat vatten inte skulle vara bra att dricka, efter som det saknar salter och mineral. Sådana farhågor har knappast någon grund. Cirka 95 % av de salter och mineral vår kropp behöver får vi genom maten. Tillförseln via vattnet är alltså marginell, om man sköter sin kostcirkel.

Ultraviolett ljus dödar mikroorganismer, men kräver för-filtrering så att vattnet inte är grumligt.

Luftning – genom vispning eller genom att låta vattnet stå någon dag - och kokning är enkla och billiga metoder att avlägsna flyktiga ämnen, t.ex. radon. Med tio minuters kokning avlivar man också virus och bakterier.

När man har tagit reda på vad vattnet innehåller – med laboratorieanalys – kan man kombinera sitt batteri av metoder. Avancerade vattenrenare fungerar just så: De rymmer en serie olika filter plus exempelvis omvänd osmos. Med rätt kombination och rätt skötsel kan man uppnå en mycket god rening.

Flera händelser på senare tid visar att både dricksvatten och sjövatten kan överföra infektioner av serotyp O157:H7 [E. coli/EHEC].

Peter Feng, US Food and Drug Administration.

"De största problemen [med dricksvattnet] är … vattenburen smitta, radon, cyanobakterier, desinfektionsbiprodukter, koppar och bekämpningsmedel."

Miljö- och hälsoutredningens betänkande, enligt Vår Föda nr 5, 1997.

"… på många av de mest populära systemen måste man byta filter ofta, om inte så kommer dess ägare så småningom att köra sitt kranvatten genom en högteknologisk variant av en igengrodd wettextrasa."

Nancy Culotta, NSF International, intervjuad om filter och hemvattenrenare i Time Magazine, 10 juni 1996 (övers. MK).

Goda råd
Drick inte vatten som har stått still länge i rören, utan spola först en halv minut! Ta aldrig vatten ur varmvattenkranen till dryck eller matlagning!

Var kritisk, kommunicera med din vattenleverantör. Rapportera konstig smak och lukt, maginfluensor etc.

Lär dig mer om ditt vatten! Här följer några lästips:

Colin Ingram, The Drinking Water Book, Ten Speed Press, Berkeley, California 1991.

John Cary Stewart, Drinking Water Hazards, Envirographics, Hiram, Ohio 1990.

Livsmedelsverkets tidning Vår Föda tar ofta upp aktuella vattenfrågor.

Vatten, Tidskrift för vattenvård förmedlar aktuell forskning på vetenskaplig nivå.