CRYPTOSPORIDIUM

 

"… det behövs ganska få cryptosporidieparasiter (10 – 100 per liter) för att man ska bli sjuk, även i dricksvatten som motsvarar alla federala bestämmelser …"

James A. Goodrich, Kim R. Fox: "Small system control of cryptosporidium",

Water Conditioning & Purification, febr. 1996.

Då och då blir en "ny" mineral, kemikalie eller mikrob föremål för uppmärksamhet från media, forskare eller miljöorganisationer. Cryptosporidium parvum är en sådan.

Cryptosporidium parvum är en encellig protozo som parasiterar i tunntarmen hos människor och djur. Blir man smittad får man cryptosporidios, och många av oss har kanske haft det: några dagars vattnig diarré, magkramp och lite viktförlust. Man kan också få illamående, huvudvärk, kräkningar och feber, symptom som lätt kan förväxlas med influensa.

För små barn och gamla kan sjukdomen bli längre och allvarligare, och för människor med nedsatt immunförsvar, som kemoterapi- eller aidspatienter, kan den bli kronisk och livshotande. Det var på grund av riskerna för aidspatienter som parasiten under 1980-talet på allvar började uppmärksammas. Ett gott immunförsvar tycks vara det enda som kan hjälpa kroppen att skölja ut denna parasit, som snabbt och massivt förökar sig i tunntarmen efter att man har fått i sig något dussintal.

Vid ett utbrott i Milwaukee, Wisconsin 1993 blev över 400 000 människor infekterade av smittat kommunalt dricksvatten. Ett hundratal människor dog. Sedan dess har ansträngningar gjorts för att hitta metoder att effektivt få bort cryptosporidium från dricksvatten. Hälsomyndigheter i USA rekommenderar att människor med nedsatt immunförsvar antingen kokar sitt dricksvatten, köper pålitligt flaskvatten eller renar vattnet med en kvalificerad vattenrenare.

I Australien rapporterades sommaren 1998 att stora delar av Sydneys distributionsnät var smittat av cryptosporidium, och befolkningen uppmanades under flera veckor att koka sitt dricksvatten. Sydney har en befolkning på 3,7 miljoner. Inga sjukdomsfall konstaterades.

Varifrån kommer den?
Cryptosporidium sprids genom kontakt med avföring från djur och människor eller genom att man dricker vatten som har förorenats av sådan avföring. Smittan sprids vidare genom kontakt med en smittads avföring eller med förorenade föremål, även maträtter.

Utmaning för vattenverken
Att få cryptosporidium i ett kommunalt vattenledningsnät måste självklart undvikas. Men klorering, som tar död på bakterier, har visat sig inte klara av cryptosporidium. Inte heller sandfiltrering räcker. Ytterligare åtgärder måste till.

Jämförd med bakterier och virus är cryptosporidieparasiten ganska stor, mellan 4 och 8 tusendels millimeter. Därför kan membranfiltrering fungera. Trots att parasiten kan vika ihop sig och bli mindre, så anser man att membran med en största porstorlek om en tusendels millimeter garanterar fullständig avskiljning.

Vattenkonsumenten
Att helt undvika risken för att bli smittad är nog omöjligt. God handhygien är som alltid viktig. Men om man vill försäkra sig om ett parasitfritt dricksvatten måste man koka det häftigt i en minut eller köra det genom en effektiv vattenrenare.

"American Microbiological Society publicerade 1995 rapporten "A Global Decline in the Microbiological Safety of Water", som varnar för överhängande ökningar i förekomsten av vattenburna sjukdomsutbrott och epidemier både i industriländer och utvecklingsländer. Rapporten menar att 80 % av infektionssjukdomarna i världen troligen är vattenrelaterade och att varje år diarrésjukdomar, inklusive cryptosporidios, dödar omkring två miljoner barn och orsakar mer än 900 miljoner infektioner."

Nyhetsbrev från Texas WaterNet

 

© Copyright HVR, 1999, 2000