BASLIVSMEDEL, INNEDRYCK ELLER UNIVERSALMEDICIN

Vatten, mineral och hälsa
Det talas och skrivs om vatten nuförtiden. Det kan innehålla farligheter som e-colibakterier, legionella, koppar och radon. Är det nyttigt med klorering? Ska dricksvatten vara hårt eller mjukt? Är magnesium bra för hjärtat?

Det har blivit modernt att dricka vatten på flaska, med eller utan kolsyra. I livsmedelsbutikerna ser vi vattensortimentet växa månad för månad. Tidningarnas hälsobilagor skriver om vatten som universalkur. Vi har fått vattenfestivaler, vattensymposier och vattenpris.

Rent vatten
Vattnet tar upp molekyler från allt det kommer i kontakt med. "Rent vatten" är en teoretisk konstruktion. Vatten innehåller alltid andra molekyler än väte och syre, till exempel av sådana salter, mineral och humusämnen som gör att det ibland smakar som gott och friskt källvatten.

Den lösande egenskapen är viktig för vattnets funktion som transportör av näringsämnen i kroppen, men samma förmåga gör också att vatten ute i kretsloppet tar åt sig alla möjliga ämnen som vi inte vill få in i kroppen, till exempel ogräsmedel och andra gifter.

Hundratusentals av människan skapade syntetiska organiska föreningar är idag i omlopp i luft, mark och vatten. Vi kan analysera enstaka föreningar och deras effekter, men vi vet ganska lite om den långsiktiga och sammanlagda effekten av denna cocktail på människans arvsmassa.

Nedsmutsningen är reell. Att ytvatten från sjöar måste analyseras och renas har länge varit en självklarhet, men idag söker man metoder för att rena grundvatten nere i underjorden. Grundvattnet är inte "jungfruligt" längre. Man har trott att de överliggande jordlagren var ett pålitligt skydd och filter mot gifter och kemikalier. Nu vet man att det mesta förr eller senare (det kan ta decennier) sipprar ned i grundvattnet. 1998 års stockholmska vattenpris gick till Gedeon Dagan just för hans rön om hur föroreningar transporteras genom marklagren.

1900-talets massiva spridning av konstgödsel och bekämpningsmedel, industrins, hushållens och trafikens föroreningar plus den snabbare spridningen av sjukdomsalstrande mikroorganismer är den rationella grunden till människors ökade oro och intresse för vatten. Det har helt enkelt blivit svårare att hitta hälsosamt vatten.

De irrationella aspekterna – kropps- och hälsohysteri, bacillskräck och vattenandar – behöver vi inte fördjupa oss i. Det viktiga är att människan behöver vatten, ju renare desto bättre, och vi vill helst umgås med växter och djur som också har fått rent vatten. Cirka 2 miljoner barn, främst i utvecklingsländer, dör varje år till följd av mikrobiologiskt infekterat dricksvatten.

Rent vatten blir således i allt fler människors ögon en knapp resurs – även i industriländerna. Konkurrens om vatten orsakar internationella konflikter. Prissättning på vatten, och inte minst prissättning på nedsmutsning av vatten, blir allt viktigare styrmedel. Hushållning med vatten har blivit ett globalt problemkomplex, föremål för mängder av konferenser och forskarsymposier. Vattenrening är en växande storindustri, och dricksvatten har blivit en het kommersiell produkt.

Vatten och hälsa
Levande organismer består till största delen av vatten. Det borde vara onödigt att ytterligare försöka övertyga någon om att vatten är betydelsefullt för vår hälsa. Kroppen använder vatten till att smälta maten, till att absorbera och transportera näring, till cirkulationssystemet, till att bygga upp vävnad, till att forsla bort avfallsprodukter och till att upprätthålla kroppstemperaturen.

Det finns de som menar att en stor del av våra vanligaste folksjukdomar beror på en smygande uttorkning, orsakad av våra förändrade dryckesvanor. Det gäller tillstånd som magont och dyspepsi, ledgångsreumatism, rygg-, nack- och huvudvärk, stress och depression, högt blodtryck, högt kolesterol, fetma, astma och allergier, diabetes, angina och stroke. De skulle därmed också kunna förebyggas – om inte botas – med vatten. Ett sådant påstående är naturligtvis kontroversiellt inom stora delar av skolmedicinen – för att inte tala om inom läkemedelsindustrin.

Andra sjukdomar – bland annat många cancerformer – orsakas å andra sidan av gifter som vi delvis får i oss med dricksvattnet.

Är vatten nyttigt? Vi dör om vi inte får vatten, och vi får diverse krämpor om vi får i oss för lite vatten. Vatten smörjer våra leder och finns i alla våra kroppsvävnader.

Hur mycket vatten ska man dricka? En vanlig rekommendation är en och en halv till två liter per dag för en vuxen person, mera vid svettdrivande kroppsansträngning eller i varmt klimat.

Går det inte lika bra med läsk eller öl? Många av våra vanligaste "sällskapsdrycker" – öl, sprit, vin, kaffe, te - har urindrivande egenskaper, dvs. de får oss att kissa mer än om vi hade druckit vatten. Om man tar en kopp kaffe när man är törstig lurar man kroppen. Många människor går omkring med vätskebrist utan att veta om det. Att vatten har blivit en populär dryck borde vara bra för folkhälsan.

Är det farligt att dricka för mycket vatten? I princip går det att ta livet av sig genom att dricka tiotals liter vatten på mycket kort tid. Kroppen hinner inte ta upp det och man får ödem.

Mineral
Mineral har stor betydelse för kroppens olika funktioner. De är inblandade i energiproduktion, nervsystemets och hjärnans funktioner, blodsockeromsättning, kolesterolomsättning och i produktionen av röda blodkroppar. Mineral som finns i marken sugs upp av växter och förs vidare till kroppsvävnaden hos de djur som äter växterna.

Vissa mineral kallas makromineral, därför att de behöver tillföras människokroppen i mängder om över hundra milligram per dag. De är kalcium, fosfor, magnesium, kalium, natrium, klorid och svavel.

Mineral som tillförs kroppen i mycket små mängder, mindre än hundra milligram, kallas spårmineral eller spårämnen. Det finns åtminstone tjugo spårämnen som man vet påverkar djurs och människors hälsa. Till dem hör kobolt, koppar, fluor, jod, järn, mangan, bor, selen, molybden, zink, vanadium, germanium, krom, aluminium, arsenik, kadmium, bly, kvicksilver, nickel, kisel och tenn. En del av dem är viktiga för vissa kroppsfunktioner, andra betraktas som rena gifter. Alla spårämnen får giftverkan i för stora mängder.

Sjukdomar framkallade av mineralunderskott kan bero på att man inte tål vissa typer av födoämnen eller av något annat skäl får en ensidig eller olämplig kost. Att okontrollerat äta tillskott av i och för sig nyttiga spårämnen kan vara farligt. Det normala sättet att fylla sitt behov av mineral är att äta varierad kost. Många anser emellertid idag att vi med konstgödsling, tillväxtbefrämjande medel och andra manipulationer av växter och djur håller på att utarma vår kostbas på nyttiga näringsämnen, och att dagens människor därför bör förse sig med något tillskott av vitaminer och mineral.

Mineralvatten
Cirka 95 % av vårt behov av mineral tillförs normalt via maten. Expertisen säger att mineralvatten med rätt beståndsdelar kan ge betydelsefulla tillskott av vissa ämnen, om man dricker någon liter per dag. De flesta tycks vara överens om att mineralvatten bör innehålla kalcium, magnesium, kalium och natrium.

Kalcium hjälper till att bygga upp och stärka benstomme och tänder och skyddar därigenom mot benskörhet. Det har också en roll i cellernas ämnesomsättning och hjälper till att reglera muskelsammandragningar. Rekommenderat dagsintag är 800-900 milligram. Kalcium i en form som kan absorberas av kroppen finns framförallt i mjölkprodukter och vatten, men även i vissa grönsaker som persilja och broccoli. Kalcium tillsätts numera i t.ex. apelsinjuice.

Magnesium spelar en roll i bentillväxt och i att reglera blodtryck och hjärtrytm. Det tros ge skydd mot hjärt-kärlsjukdomar. Rekommenderat dagsintag är 280-350 milligram. Nötter, bladgrönsaker, spannmålsprodukter och fisk har högt magnesiuminnehåll. Vissa fakta tyder på att man bättre tar till sig magnesium från vatten än från mat.

Kalium är av betydelse för musklers och nervers funktion och för reglering av vätskebalansen i kroppen. Rekommenderat dagsintag är 3100-3500 milligram. Kalium finns bland annat i katrinplommon, russin, mjölk, bananer och avocado

Natrium bidrar till att upprätthålla vätskebalansen som i sin tur kontrollerar blodtrycket.

Eftersom samband finns mellan högt saltintag och högt blodtryck anser man att dagsintaget av natrium bör ligga under 2000 milligram (motsvaras av cirka 5 gram bordssalt).

Andra för kroppen betydelsefulla mineral som ofta finns i vatten är jod (sköldkörteln, ämnesomsättning), koppar (muskler, skelett, adrenalinomsättning), klor (vätskebalansen), fosfor (celltillväxt), svavel (celluppbyggnad), kisel (skelettutveckling), fluor (tänder och skelett), järn (hemoglobin och syretransport), krom (glukostransport) och zink (uppbyggnad av arvsmassan).

I buteljerat käll- och mineralvatten som finns på marknaden varierar mineralinnehållet kraftigt. En kanadensisk undersökning från 1998 som jämförde det angivna mineralinnehållet hos ett femtiotal europeiska och nordamerikanska mineralvatten visar att natriumhalten varierade från noll till 1 200 milligram per liter, kalciumhalten från noll till 546 milligram per liter och magnesium från noll till 126 mg/l. Kaliuminnehållet brukar uppvisa liknande variationer.

I det nya EG-direktivet finns inga krav på minsta mängd mineral i så kallat naturligt mineralvatten. Det innebär i praktiken att vanligt grundvatten kan tappas på flaska och kallas naturligt mineralvatten (enligt Vår Föda nr 5, 97).