Vilken sorts vatten ger du ditt barn?

 

Småbarn dricker mycket
Det lilla barnet dricker mycket mer än en vuxen i relation till sin kroppsvikt. Gifter ansamlas i relativt större mängd i barnets kropp. Det lilla barnet är också mera känsligt för infektioner. Immunförsvaret är under utveckling.

 

Vatten – något att bry sig om
Näst efter syre är vatten människokroppens viktigaste näringsmedel. Två tredjedelar av vävnaderna består av vatten (varje cell innehåller miljardtals vattenmolekyler). Vatten spelar en viktig roll i nästan alla kroppsfunktioner. Det reglerar temperaturen, det transporterar näring och syre till cellerna, det forslar bort avfall, dämpar och smörjer leder och skyddar organ och vävnader.

 

Långvarig vätskebrist kan allvarligt påverka blodtryck, cirkulation, matsmältning, njurfunktion och nästan alla andra kroppsfunktioner.

 

Duger vattnet?
Som förälder bör du fråga dig: Är mitt kranvatten eller brunnsvatten tillräckligt bra för mitt barn? Är vattnet klorerat? Innehåller det radon, koppar, nitrat, bekämpningsmedel, bakterier, virus, parasiter? Hur mycket? Försumbara mängder? Är någonting försumbart när det gäller spädbarn?

 

Vällingen
Kom ihåg att bakterier trivs och frodas i trettio-fyrtiogradigt vatten. Om man först kokar vattnet ordentligt är risken för bakterieväxt mycket mindre, även om vällingen blir stående ett tag. Kokningen innebär också att radon, klor och andra flyktiga föroreningar mer eller mindre ångar bort.

 

Kokning är det enklaste sättet att förbättra vattnets kvalitet. Ett gott råd kan därför vara att använda kokt, nerkylt vatten även till saft och annat.

 

Laboratorietesta?
Allt går inte att koka bort. Salter och metaller försvinner inte genom kokning. Är man osäker på vattnets kvalitet, till exempel om man har egen brunn, bör man låta testa det hos ett ackrediterat laboratorium. Adresser finns på Gula sidorna under rubriken "Laboratorier - Analyser". Man kan också få råd av kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning.

 

 

Arsenik - tillåtna gränser sänks

WHO hade tidigare 50 mikrogram arsenik per liter som rekommenderad gräns för acceptabelt dricksvatten, men 1993 sänktes gränsen provisoriskt till 10 mikrogram, provisoriskt på grund av bristen på lämpliga testmetoder. Utifrån ett strikt hälsoperspektiv borde den enligt WHO vara ännu lägre.

Den amerikanska miljövårdsmyndigheten EPA planerar en sänkning av gränsvärdet från nuvarande 50 mikrogram. I det pågående remissarbetet diskuteras ett nytt gränsvärde på mellan 2 och 10 mikrogram, men det förväntas bli 5 mikrogram per liter (5 PPB). Enbart i USA, där man har arsenikproblem på många håll, väntas en sådan sänkning medföra att cirka 5 000 nya reningsanläggningar måste installeras därför att över 11 miljoner människor måste få effektivare rening av sitt arsenikhaltiga vatten. Miljöorganisationen The Natural Resources Defense Council, som förespråkar en gräns på 3 PPB, har aviserat att den tänker stämma EPA för att EPA inte håller tidsschemat för regeländringen.

 

I Sverige klassas vatten med 10 mikrogram eller mera som tjänligt med anmärkning, med 50 mikrogram eller mera som otjänligt.

Den gigantiska pågående arsenikkatastrofen i Bangladesh och Västbengalen har medfört stor aktivitet på forskningscentra runt om i världen. En viss huggsexa verkar pågå om de 38 miljoner dollar som Världsbanken har avsatt för åtgärder i Bangladesh. Rader av nya, billiga och småskaliga metoder för arsenikrening presenteras. De flesta bygger på kemisk koagulation, sedimentering och mekanisk filtrering, metoder som är starkt pH-beroende och svårkontrollerade.

 

 

Hemvattenrenare i stället för vattenverk

En annan nyhet från USA är att EPA 1999 beslöt att vattensamfälligheter med mindre än 10 000 abonnenter som har svårt att klara reningskraven tillåts installera hemvattenrenare i hushållen i stället för att investera i ny central reningsanläggning. Kommunen bekostar alltså point-of-use-apparater till konsumenternas kök. Man beräknar att brytpunkten ligger vid cirka 250 hushåll. Tillståndet gäller dock inte om kommunen har problem med mikroorganismer som giardia lamblia eller cryptosporidium.

 

 

MTBE - gav inte bättre luft, men sämre vatten

Metyl-tertiär-butyl-eter är en vattenförorening som ännu inte har uppmärksammats så mycket i Sverige men är hett debattämne i USA. TV-programmet 60 minutes gjorde i januari ett längre inslag om MTBE.

 

MTBE är en metanolbaserad tillsats som genom syrsättning ger renare förbränning, mindre koloxidutsläpp och högre oktanvärde i framförallt äldre bensinmotorer utan katalysatorrening. Det började användas på 70-talet, i Sverige 1980, framför allt som ersättning för bly. Det kommer ut i naturen via bilarnas avgaser, från läckande förvaringstankar och från tvåtaktsmotorer, exempelvis aktersnurror, som kan släppa ut upptill 30 procent av bensinen oförbränd.

 

MTBE har terpentinliknande lukt och smak, så redan mycket små mängder gör vatten odrickbart. Det är extremt lättlösligt, sprids snabbt i vatten och har en enastående förmåga att transporteras genom jord till grundvattnet. Ny forskning visar att MTBE orsakar tumörer hos råttor och misstänks utgöra samma hälsorisk för människor. I Kalifornien, där MTBE troddes kunna vara en faktor i kampen mot smogen, har det visat sig att luftkvaliteten inte har blivit bättre. Däremot har cirka en procent av dricksvattenbrunnarna blivit förgiftade, och många har stängts. Därför har man bestämt att användningen av tillsatsen ska upphöra 2002. Nya riktlinjer väntas för hela USA, allteftersom man får fram mindre farliga blyersättningsmedel.

 

Det svenska livsmedelsverket betraktar MTBE som en miljöförorening som inte är acceptabel i allmänt dricksvatten men gör bedömningen att halter under 20 mikrogram per liter kan användas utan inskränkningar. Vatten med halter på mellan 20 och 200 mikrogram kan användas under begränsad tid men skall åtgärdas. Vatten med halter över 200 mikrogram bör inte användas som dricksvatten.

MTBE är ett flyktigt organiskt ämne och kan behandlas med aktivt kol eller med luftning, så kallad air stripping.